För många i min bekantskapskrets är detta ett ganska provocerande påstående. "Vad då, hur ska du kunna ha 30 miljoner på banken om 10 år? Vad har du för affärsidé?"
Många tycks associera begreppet ekonomiskt oberoende med ett överflöd av pengar på banken och oändliga möjligheter till konsumtion. Googlar man på begreppet så hittar man många bloggar och hemsidor med ambitiösa börshajar som ska slå marknaden och hitta just den där affären som ska göra dem till multimiljonärer. Det finns många drömmare, och det är ju bra - man ska ha ambitioner och sträva efter utveckling. Det är vad som gör oss till människor och vad som utvecklar samhället. Men för mig handlar det inte om något överflöd. Jag vill inte ha mer pengar endast för mer konsumtion. För mig handlar det kanske snarare om ekonomisk frihet, det är kanske så jag ska formulera det istället, med betoning på frihet? För vad är det jag vill uppnå?
Min ambition är att inom 10 år, vid 46 års ålder, ha 3.000.000 kr på banken. Med detta så räknar jag att jag till stor del kommer kunna täcka mina årliga utgifter på den avkastning de generar i form av ränta och/eller utdelningar. Jag kommer inte direkt gå i pension, men detta kommer vara min exit ut ur ekorrhjulet och göra något helt annat. Jag vill framförallt frigöra mer tid till det jag tycker är viktigt i livet, till min familj, till min dotter. Det är en ganska ambitiös plan att uppnå denna nivån på 10 år från där jag är idag, och just nu så ser prognosen ut att jag kommer missa den med ca 3 år. Jag kommer inte justera min ambition för detta, utan det sporrar mig snarare att hitta ytterligare sätt att uppnå detta mål. Hela världen hänger inte på just detta att jag klarar det på 10 år, men jag är fast övertygad om att man uppnår bäst resultat i det mesta man företar sig om man är tuff mot sig själv och sätter upp klara mål.
Jag börjar inte idag från noll, utan det här har sakta vuxit fram och jag har gett mig själv en bra start. Jag har ett relativt välavlönat jobb och min familj har ett billigt boende (även om det är lån på det). Det jag nu behöver göra är att se över mina konsumtionsmönster, för jag är övertygad om att det är just här som de flesta har mest att göra som kan ge betydande effekt på takten mot att uppnå ekonomisk frihet. För er som läst min finansiella bekännelse så vet ni vilken bakgrund jag har och att jag inte direkt har snålat mig genom livet. Jag har en del dyra hobbys och gillar att spendera pengar både på mig själv och de i min närhet. Jag kommer inte sluta med detta, men jag kommer tänka både en och två gånger innan jag springer iväg och handlar. Idag sparar jag undan ca 20% av min nettolön, och målsättningen framöver kommer att ligga på 36% för att stänga gapet mot 2025-04-09.
Jag är ingen börshaj, väldigt få är det även om de tror sig vara det. Att upprepade gånger slå marknaden har historiskt sett gång på gång misslyckats av det stora antalet. Är du duktig på att träffa svängingarna på börsen, eller förutspå vilka papper som kommer gå bra den närmaste tiden - grattis, jag är officiellt imponerad! Men jag vet mina begränsningar, jag jobbar inte med detta och vet med mig att jag inte skulle lyckas bättre än marknadssnittet i det långa loppet. Här uppmanar jag var och en som har tankar på att sätta upp en pengamaskin och jobba mot det där målet, att rannsaka sig själv och ärligt erkänna sin egen kompetensnivå. Jobbar man inte med detta och är exceptionellt bra så tror jag att det är viktigt att innan man sätter igång ha klart för sig vilka begränsningar man har och hela tiden komma tillbaka till detta när man frestas att försöka slå snittet och hitta guldkornen under resans gång. Det kommer vara en prövning, men jag är övertygad om att detta är rätt strategi för den som vill lyckas i det långa loppet. Jag förespråkar en relativt passiv investeringsportölj för jämnast och säkrast (första regeln i investeringar - det finns inga säkra kort) utveckling, med en förväntad genomsnittlig avkastning på 8% per år de kommande 10 åren. Min huvudportfölj består idag till största del av en klassisk 60/40 fördelning, där 60% är billiga indexfonder (max 0,40 i förvaltningsavgift, de flesta på 0,20) med stor spridning för minskad risk och 40% i ränte-/obligationsfonder. Jag har automatiserat det mesta i handeln och placeringen för detta, så att jag ska behöva lägga ned så lite tid som möjligt på att kontrollera portföljen. För ytterligare en filosofi som jag har är att man ska inte behöva lägga särskilt mycket tid per år för att en pengamaskin ska fungera. Risken finns att om man tittar för mycket på det att man leds till att ta kortsiktiga och förhastade beslut baserat på känslor. Detta tror jag att man gör bäst i att koppla bort när det gäller affärer. Utforma din strategi och ha klart för dig när och hur du gör ändringar - ha disciplinen att hålla dig till din strategi så är sannolikheten att du lyckas bra mycket större.
Det här är ju inte den sexigaste portföljen, men jag tror på den i det långa loppet. Jag har nyligen fått en vän att också intressera sig för mina planer och själv yttrat tankar om ekonomisk frihet och investeringar. Jag var glad när han ringde mig en dag och frågade om råd och hjälp med att sätta upp maskinen med nätbank och allt. Senare på kvällen fick jag följande textmeddelande:
"Kontot upplagt. Nu kör vi mot miljonen! Satsar nog dock på en ren aktieportfölj istället, orkar inte vänta 15 år och jag behöver en Ferrari :)"
Mitt svar tillbaka var i stil med, "….kompis, du är haren och jag är sköldpaddan…..gör det inte!"
Visst, vi har ju inte samma målsättning och det är ok. Den här vännen har egentligen ingen ambition om att vara ekonomiskt fri i den bemärkelsen som jag förespråkar (läs gärna min lite mer utförliga och privata definition av detta begreppet i senare inlägg här på En Rikare Vardag). Men jag vet också att han med detta tillvägagångssätt mer än troligt inte kommer äga en Ferrari inom en överskådlig framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar